mah mah mah telephonneee

2011-07-27 - 22:44:27
Äntligen har jag kommit in i 2010-talet och skaffat en smartphone. Jag är ordentligt förvirrad och känner mig hur gammal som helst.



Mmmm...sexy

Saknad

2011-07-18 - 00:19:31



Jag hade ju en hund, Knuckles. Han lever fortfarande men jag var tvungen att ge bort honom, för hans eget bästa. Det är ju så ibland, att även fast man älskar något eller någon så måste man tänka vad som är bäst. Och i mitt fall så ska jag överleva på en lön i en ganska dyr lägenhet med räkningar, samt att eftersom jag jobbar i butik är det för det första svårt att få mer än deltid och för det andra jobbar man väldigt obekväma tider. Jag hade inte tiden att ta hand om honom som han förtjänar helt enkelt.

Nu är han hos en underbar människa som tar honom på långa promenader och lär honom disciplin och ger honom ett tryggt hem där hon ALLTID kommer hem eller är hemma. Vilket jag aldrig kunde lova honom då jag inte själv vet vad jag vill med mitt liv just nu.

Men det jag ville komma till i alla fall är att det är så sjukt hur man kan sakna en hund. Hade honom ända sen bebis och det var jobbigt att släppa honom, men får tänka att han är sjukt lycklig nu och jag kan kontakta den nya ägaren när jag vill.

Miss you poopiepie. <3

12:59

2011-07-18 - 00:11:56

It's silent an early morning,
The only sound is my breathing


Hade som sagt ganska mycket i helgen! I fredags hade jag en intervju sedan kom min vän hit och vi var uppe ganska sent och pratade som gurrrls gör. Trevlig lugn kväll!

På lördagen träffade jag först mina kusiner, sedan bar det av till grönan vilket var sköj och vi var ett antal där måste jag säga! Sen var det hemmafest i hässelby som jag trodde skulle vara typ 5 pers men blev nog runt 15-17, Mycket trevligt. Sedan sov jag hos min moster och spenderade heeeeeela söndagen åt absolut ingenting. Så jäääävla skönt.

Nu mår jag däremot jävligt illa men hoppas det går över till imorrn! New day, new opportunities!

Ibland...

2011-07-12 - 00:57:10
Känner gråten i halsen, varför?
Känner ångest som bygger upp i bröstet, varför?
Känner stressen, från ingenting, panik, från absolut ingenting.

Det känns som varenda sak jag gör är fel. Jag andas för högt, jag rör foten för mycket, jag tänker för mycket, jag låter för mycket när jag sväljer skiten. Men ingenting är fel. Absolut ingenting har hänt, ingen har gjort något, jag har inte gjort något. Tvärtom har det varit en underbar helg. Men ändå sitter jag där, på väg nånstans vilket är helt ok med en ångest så stor att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Tack depression för att du finns i mitt liv och fuckar till vissa dagar för mig. Tack, verkligen.

RSS 2.0