Nya puckar..

2013-01-05 - 22:08:55
(eller hur Sverige??)
 
Nej men ska man vara lite seriös kanske.
 
Mitt 2013 har börjat helt okej. Jag har redan läst ut 2 böcker (nej de var inte superlånga, men inte löjligt korta heller), båda inspirerande. Och jag håller på att läsa en nu, The Happiness Project. Det måste vara en av de få böcker som inte är fiction som jag har svårt att lägga undan.
 
En kvinna, Gretchen Rubin, bestämde sig för att i 1 år försöka göra så mycket som möjligt för att göra sig själv lyckligare. Inte för att hon var olycklig utan för att nå sin egna potentiella "lyckotopp". Enligt henne så har alla människor sin egna, vissa människor har t.ex. gener som gör att deras lyckotopp är helt motsatt någon annans. Vissa föds lite mer pessimistiska än andra men de kan fortfarande nå en topp, men den kanske är betydligt lägre än någon som alltid haft ett positivt liv.
 
I alla fall, jag har inte hunnit så långt än, men det jag genast börjar tänka på är ju såklart, vad gör mig lycklig? Visst, det vanliga, vänner, familj o.s.v. men enligt hennes projekt måste man bryta upp detta och kolla närmare. Vad med mina vänner gör mig lycklig? Hur kan jag bete mig med mina vänner för att bli lyckligare? Något som jag kanske tänkt mest på är att faktiskt ta initiativ för vänners liv. Visst det gör jag väldigt mycket redan, men att man även fokuserar på de människor som man inte träffar så ofta.
 
Min farmor är en av de viktigaste människorna i mitt liv. Hon är en sådär genomgod människa. I hennes ögon är alla underbara och jag har aldrig hört henne klaga över en människa i hela mitt liv. Något som skulle störa mig, tänker inte ens hon på. Som att hon hade sovit hos min kusin och katten hade smällt sig in i dörren mitt i natten för att den ville in, jag skulle ha dampat loss på denna katt, medan min farmor sa "Ja, jag förstår väl att den tycker det är konstigt att den inte får komma in, så jag försökte sova ändå och låta den hålla på." D.v.s. hon blev inte ett dugg irriterad utan hade full förståelse, medan jag skulle blivit tokig.
 
Ett sådant tålamod vill jag få detta år och framöver. En sån förståelse vill jag framtvinga hos mig själv. Som jag själv alltid säger "Everything happens  for a reason", ja att jag blir irriterad på en människa, det är kanske inte dens fel då, utan mitt eget som orkar reagera på något som kanske egentligen inte alls är irriterande?
 
I alla fall. Sedan nämner hon i boken hur viktigt små sakerna i livet är. Att man får dessa små positiva upplyftningarna. Som när man städar sitt hem, och allt är i ordning och organiserat, då känner man sig organiserad själv. Att organisera alla lösa papper och veta var man har allt, då slipper man känner ångest över saker som kan vara försvunna eller ogjorda.
Att ge någon en kram i längre än 6 sek, inte denna korta hälsningskramen, värmer inombords och gör en smått lycklig. Att låta någon med mindre saker gå före i kön så att de får komma hem snabbare. Att hålla upp dörren för någon. Att betala något för en vän. Att skicka julkort/födelsedagskort. Att skicka ett sms/skriva på facebook/ett mail. Eller varför inte ett brev? Vem skickar brev nu för tiden? Jo min farmor, och jag blir lika glad varje gång.
 
Alla dessa ovannämnda saker gör mig småttglad inombord. I dagens samhälle är det inte många som gör dessa saker, jag gör inte heller alltid dessa, absolut inte. Men bara för att någon annan inte gör det betyder inte det att man själv inte borde. Om någon beter sig snällt mot mig, känner jag genast att jag borde vara snäll också. När man jobbar i butik som jag, och man får en kund som kommer fram och tackar för att du har hjälpt dem så värmer det inombords och tråkigt nog blir man nästan chockad att de ens nämnde något.
 
Så bland alla mina andra löften är dessa med. Att bli lyckligare. För då man är lyckligare så är det lättare att göra andra i min närhet lyckligare.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0